Social träning kallas det visst.

Det kan man få om man åker till Tingsryd på hundutställning. Där var vi i lördags; matte, lillmatte Linda och jag. Ska jag vara ärlig så trivdes jag mycket bra där. Massor av hundar, mer eller mindre vackra. Men alla hade de en matte eller husse som tyckte om dem. Och många av dem kammade hem fina rosetter.

På plats så träffade vi en "mellis" och gissa om matte och Linda fick en chock då de fick reda på att denne snygging var sju månader!!!!!!! Med andra ord så kommer det att hända en hel del med min lekamen kommande månader. Snacka om växtvärk. OOOOOOOH vad ont, eller inte? Det visar sig.

I Tingsryd prövade matte och jag på att testa lite agility-hinder. VOV vad kul.....



Lite si och så med balansen :-)



Kolla kolla vilken snygging. Och varför ställde inte jag upp på "cat-walken"?



På tal om växtvärk.....Killen bredvid var drygt två år och SÅ HIMLA STOR. En Tibetansk Mastiff. Terriern på bilden var lika ung som mig och vi hade rätt kul :-)

Ser ni den gula tunneln? Den lyckade Linda och matte få mig att gå igenom. Vad gör man inte för lite torkad lammkorv. Nästa vad som helst. mmmmmmm.



Här busar jag lite med killen. Som hans matte sa; det ska mer till en än stor hund, för att skrämma en schnauzer och terrier. Kan inte förstå vad hon menade med det. hi hi hi hi.



Kan mycket väl tänka mig mer social träning. Riktigt hundkul. Gissa om jag sov gott på hemvägen. Nu har matte börjat kolla efter fler utställningar. Även hon trivdes.

Många schnauzerhälsningar från mig.

PS. På torsdag börjar jag på kurs. vov vov vov vov.

Simma lugnt!

På pic-nic och badresa tillsammans med matte och lillmatte, vid Hedasjön. Det var inget vidare att bada......fast jag hoppade i två gånger. Jag doppade mig inte, men blev blöt upp till magen i alla fall. T.o.m. matte offrade sig i det "svinkalla" vattnet och badade fötterna. Men den medhavda picnicen var det inge fel på.Gott med kanelbullar även för en hund.

Annars inget nytt under hundhimlen =). Lillmatte Jenny får numera vara hundvakt om dagarna när matte jobbar. Den stackarn kom hem från ett vackert Grekland till arbetslöshet. Fast gott för mig....jag slipper vara själv. Tokfamiljen har slarvat med att träna mig i att vara ensam hemma. Små korta stunder har jag ensam och det har gått bra. Elände att jag inte kommer ut genom kattluckan längre, utan får stå där som ett fån och glo efter familjen då de beger sig. Lite synd om mig om jag får säga det själv.

Jag har en massa kul att se fram emot. Nästa vecka så börjar kursen och i slutet av månaden så ska ju matte och jag till Falkenberg på trimkurs. Kul och kul föressten. Det gör nog ont när det ska ryckas......Vi har börjat öva lite med det där med att stå still. Inget för mig om jag ska vara ärlig.

Oj nu glömde jag en sak...WOOOOOOW. Valpträff på gång. Det gillar vi.

många hundkramar från the one and only; lexuz the schnauzer.



Fy vad kallt!!!!!




"Jag är ganska mager om benen..." Eller vart tog de stora tjocka fina tassarna vägen....




Puss på dig lillmatte Jenny. Och tur för mig att du finns.

Kvinnan som kunde prata med hundar

De senaste dagarna i mitt hundliv har varit rätt hektiska och händelserika. Vov vov vad mycket folk och hundar det var i Ljungby. Inte nog med Ludde som jag bott hos i tre dagar, utan en massa andra trevliga dogs :-), och en massa människor. Jag har varit med matte och lillmatte Jenny, på Ljungbydagarna. Och under karnavalen stod vi längs med stråket och spanade in alla ekipage. Mycket giviande. Jag var ovanligt lydig. folk omkring mig var impade och matte mycket mallig.

Vov vilken husse Ludde har :-) En dag kokade han varsin wienerkorv till mig och Ludde. Mycket gott vill jag säga. Och för honom fick man sitta i soffan. Det ni....Detta borde min familj ta efter.

En dag var vi och hälsade på en fantastisk kvinna, Ragnhild. Hon är Luddes frisör. Så vi fick lite tips inför dagen då jag ska friseras.
Matte är helt övertygad om att hon pratade med mig, på riktigt alltså. Och vem vet, det kanske hon gjorde?! Jag gillade henne och hon gillade mig. Tydligen pratar hon hellre med hundar än med människor. Mycket intelligent människa. Tidigare har hon varit ägare åt "mellisar" och vi fick se bilder på dem. Okey då, rätt så fina var dem, för att vara p/s.

Igår var Sally och hälsade på. Fullt upp med att fostra mig. Gick om kring här och skällde. Fattade aldrig vad hon sa men något var det.

Nu har matte kostat på sig ett regnställ, så nu kan vi ut och traska i värsta rusket :-).

Matte har börjat få hem en tidining, Hundsport, och i det senaste numret kunde hon läsa om kommande utställningar. Om det finns någon hundgud, så må han hjälpa mig nu. För matte fick för sig att jag kanske skulle få visa upp mig på en sådan tillställning bland massa hundnördar ;-). Tack och lov så var de för sent att anmäla mig till utställningen i Tingsryd. Jag fattar inte vad det ska vara bra för. Hon vet ju om att jag är "number one", men tydligen vill hon få det bekräftat av domare också och i värsta fall, dra hem rosetter.  Hon har ju tydligt deklarerat att hundutställningar är inget för henne. Jag säger då det. Ingen vila och ingen ro. Måtte detta bara vara ett av hennes infall. Hur eller hur så tänker hon åka dit och titta i allafall. Den 29 augusti tor jag det var.

Lite nya bilder på mig, och en och annan supporter ;-)





Här kan ni se mig tillsammans med en nyvaken matte och Ludde, the Cairn terrier.




Har precis gått en rond med Ludde :-)




DOGPOWER!  Vi fick sängen för oss själva. vov vov vov




Läskigt! Varför har ingen berättat att det bor en till, lika dan, i huset?

Nu kan ni andas ut

Nu kan ni andas ut...:-) Vi har blivit kompisar, och Ludde har inga som helst funderingar på att äta upp mig, vov vov vov. Sanningen är den att vi har  tillbringat nästan 4 hela dagar ihop och haft riktigt hundkul. Fast jag förstod på honom att han var rätt nöjd när jag åkte hem. Han börjar ju bli lite till åren den gode Ludde.  Men innan vi åkte åt vi faktiskt filmjölk ur samma skål. Och han har vaktat över mig då det kommit andra hundar utanför trädgården i Skummeslöv. Jag hoppas inte det dröjer allt för länge tills vi ses igen.

En utav dessa hundar var föressten en "Mellis", som hette Ragnar. Matte och hans människofamilj pratade och pratade. Märkligt vad vi, människans bästa vän, är speciella. Bara för att någon annan har lyckan i att vara hundägare till samma sort, så helt plötsligt så finns det inget som hindrar till ett litet snack över staketet. Märkligt. Osvenskt beteende :-)

Så nu har matte ännu mer koll på hur snygg jag kommer att bli som vuxen, med skägg och allt. vov vov vov.

SSPK

Nu har jag gått med i en klubb, vov vov vov. SSPK, Svenska Schnauzer Pinscherklubben. Det kan nog vara bra......(som om jag byr mig) Matte däremot tycker att man nog bör vara med i den. Hon tror väl sig få en del tips i hur hon ska ta hand om mig, om möjlig, ännu bättre :-))

Jag har föressten coolat ner mig lite nu. De börjar tro att de ha pli på mig, men tji på dem. Bara en liten paus i busandet. Cool och cool föressten, senast idag har det fått skena iväg efter mig, då jag stuckit iväg efter någon liten trevlig katt. Då kan de stå där och ropa LEEEEEEXUZ, så det hörs i hela grannskapet.  Vad bryr det mig??????? Kan erkänna att de blir rätt "snea".......eller förbannade är nog närmare sanningen.

På tal om grannskapet.....gissa om här finns gott om hundar. Jo tack! Många att skällas med. Gismo, Amber, Candy, en drever (som jag inte träffat ännu), en tax, en tysk turist (krullig sak) och Gibson. En svart labbe, som jag heller inte träffa än.

I morgon ska jag på långresa, till Skummeslöv, och få träffa Ludde igen. Mattes mor och far, är lite ängsliga över detta. De tror att Ludde inte kommer att gilla mig. Skulle han inte göra det så har han allvarliga problem. Jag är ju en valp.........Hur eller hur så ska det bli spännande. Vi hade nöjet att ses en kort stund vid midsommar, och han var trevlig.

Rundorna på elljusspåret har kommit igång igen efter mattes tukietresa. Riktigt hundkul. Träffade en lurvig sak på spåret idag.

LYCKA...

Lycka är...
...när matte kommer hem från en veckas semester i Turkiet ;-)


Kan någon fatta hur glad en hund kan bli? Inte utan att det heter "hunden, människans bästa vän".

De kom till gudmattes familj i går kväll. Det verkar som om de haft det bra, att döma från att deras yttre antagit en mörkare nyans vov vov vov, men jag kände igen dem jag. Och hoppade jämfota av glädje.

Tro nu inte utan att jag haft det bra veckan som gott? Jag har haft det jättebra. Även Sally har varit på besök i familjen några dagar och vi hade kul ihop, som vi brukar.

Matte tyckte att jag vuxit. Och visst har jag det....ännu större och ännu stiligare.

Nu är det klart med valpkurs i september. Den 3 är det dax. Ska bli kul, och förmodligen lite jobbit oxå.

RSS 2.0